Vintern tog slut, tror det har varit plusgrader i stort sett hela februari. Det finns knappt någon snö kvar någonstans och vägarna torra och fina och man skulle kunna ta fram hojen och åka en sväng. (Vet att Petras pappa åkte hoj i februari ett år för många år sedan). De senaste två nätterna har det dock varit på minus sidan och leran har frysit till lite grann. Hade hellre sett en vit backe ännu och jag antar att det fortfarande blir så fast nu vill man att det lika gärna kan fortsätta vara snöfritt men kallt.
I måndags åkte min dotter iväg till USA igen. Resan gick bra och idag ringde hon och ville ha mitt recept på pannkakor för det hade kompisen längtat efter tror jag. Vi får se när hon kommer hem igen och jag hoppas jag kan åka dit och hälsa på snart, i sommar eller i höst. Hon ska ju passa på att resa när hon är ung tycker jag, fast jag kommer att sakna henne här hemma.
* * *
I januari bestämde jag mig att Isafold skulle få vara hos Marinas Islandshästcenter i andra änden av byn och leka med jämnåriga kompisar. Hon trökar ju på Thora och Adam men ingen av dem vill leka. Den 1 feb skulle hon ha åkt dit men på morgonen när jag kom ut kunde hon knappt gå. Hon hade fått en spark på armbågen och var halt. När vi klippt bort hår och sett såret så var det inte så stort men svullet. Vi gjorde rent och hon fick sen stå inne ett dygn. Svullnaden gick ner och såret tvättades och läkte bra. Det gick högst en vecka innan hon gick som vanligt igen. I söndags fick hon då åka till Marina som planerat. Hon gick frivilligt in i transporten också. Hon släpptes in till stoflocken som var nyfikna och hon blev instängd i hörnet men tog sig ut. Marina jagade in dem i stora hagen så dom skulle få utrymme att springa. Det var bara två som följde med in och var intresserade, resten stod till vä om trädraden och glodde tills Marina jagade bort dem därifrån. Isafold var då så trygg att hon vågade lägga sig och rulla i vattenpöl. Hon gnäggade väl lite och saknade mamma och de övriga men det har gått bra. Morgonen efter anlände ett till sto till flocken så Isafold fick en helt egen kompis som hon hållt ihop med. Var dit måndag kväll och gav mat och hon kom springande själv till mej... kände hon igen stegen eller visslingen tro? Nyttigt för henne att komma ifrån mamma också och att få leka och springa lite mer än hon gjort hemma. Fler foton lär komma framöver, hade ju glömt mobilen hemma när jag var dit sist så det blev inget fotat.
det var två stycken som var intresserad av vem hon var som såg så konstig ut. |
Isafold hos Marina i andra änden av byn. |
Denna hästbuss åkte vi till Solvalla med, bekväm och lättkörd faktiskt. |
Katten Thea trivdes i Petras väska och satt kvar länge där i. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar