... så jag måste ju söka spänning på annat håll.
Idag var det så dags att få lektion nummer ett på min häst. Gardar tyckte jag skulle rida på vägen och inte bara fram och tillbaka, för det blir ju inte så kul för hästen. Han tog min bil och åkte bakom med Petra med sig.
Till en början töltade hon på... sen tog vi vägen mot vänster... Efter en kort bit så hade hon upp huvudet och drog iväg... hon sprang och jag försökte på alla möjliga sätt att få stopp på henne... ibland sprang hon fort och ibland fortare... förbi hus o gårdar, kom ingen bil eller hund eller människa emot tack o lov. Vet inte hur långt det blev, men kanske 1,5 km, så luta jag mej jättemycket bakåt och då sakta hon ner. Gardar kom ikapp med bilen och frågade om hon stuckit med mig och sa att jag skulle försöka få ner händerna (för att få ner hennes huvud också) och bara dra neråt med ena tygeln.
När vi vände tillbaka så åkte han före med bilen - i 50 m - sen var vi först igen... det gick fort eller fortare hela vägen tillbaka, förbi alla gårdar och inga bilar eller hundmöten nu heller... Kan säga att det inte hjälpte med att hålla ner huvudet och dra ena tygeln bara... Hon skenade inte ända fram till korsningen, utan lade av en bit innan, men fick trava ända fram till korsningen och hon gick i fin form. Gjorde 2 volter åt vänster för att vänta in om Gardar skulle säga nåt men Fjollan ville inte nu heller, utan vände åt höger och hoppade över litet dike ut på en stor, upplöjd, halkig, lerig åker... Vi hade ju vägen på höger sida och åkern sluttade neråt åt vänster... längst ner på åkern fanns en liten plätt stubbåker innan det kom ett dike... Där kan jag säga att jag började bli lite skraj.... Fjollan höll sig på benen konstigt nog... Det hjälpte inte att släppa ena tygeln helt och dra med båda händerna i vänster... gick det inte fort så gick det ännu fortare... Jag hann se mig själv i en sjukhussäng med båda benen gipsade upphängda i någon ställning och armarna likaså och en vit turban på huvudet... Hann även tänka på hur jag skulle kunna komma av hästen så att den tidigare tanken om gipset inte skulle hända. Längst ner på åkern fanns ett ställe där traktorn kan åka från vägen in på åkern och Fjollan hann se den och kom precis över till vägen utan att behöva hoppa över diket... Hon saktade ner farten på vägen efter en liten bit och jag stannade och väntade in Gardar. Han sa vi skulle rida resten i paddocken så han körde ditåt och jag travade fint tillbaka resten av vägen. Man kan ju undra vad Gardar tänkte för sig själv när han körde bakom oss... hoppades nog bara att inget allvarligt skulle hända.
Väl i paddocken så gick det väl inte heller så jättebra, men där är det ju mina kunskaper som brister, för Fjollan kan nog mycket bättre när Gardar rider henne. Vi fick till några varv i tölt i alla fall och Petra fotograferade så det kommer väl in ett foto senare. När vi kom in i stallet igen droppade det svett från Fjollan... har aldrig sett henne så svettig någonsin (inte någon annan häst heller tror jag)... Något godis fick hon inte... Nästa lektion blir fredag morgon kl 9 i paddocken och det var ju bestämt redan innan vi red ut idag.
Sedan var vi kvar en liten stund och fick sedan se när Gardar och Susanne skulle sitta upp på en unghingst för första gången och det gick jättebra... han var cool. Det är alltid kul att se när någon tränar sin häst på något vis och jag har mycket kvar att lära.
Fortsättning följer...
Idag var det så dags att få lektion nummer ett på min häst. Gardar tyckte jag skulle rida på vägen och inte bara fram och tillbaka, för det blir ju inte så kul för hästen. Han tog min bil och åkte bakom med Petra med sig.
Till en början töltade hon på... sen tog vi vägen mot vänster... Efter en kort bit så hade hon upp huvudet och drog iväg... hon sprang och jag försökte på alla möjliga sätt att få stopp på henne... ibland sprang hon fort och ibland fortare... förbi hus o gårdar, kom ingen bil eller hund eller människa emot tack o lov. Vet inte hur långt det blev, men kanske 1,5 km, så luta jag mej jättemycket bakåt och då sakta hon ner. Gardar kom ikapp med bilen och frågade om hon stuckit med mig och sa att jag skulle försöka få ner händerna (för att få ner hennes huvud också) och bara dra neråt med ena tygeln.
När vi vände tillbaka så åkte han före med bilen - i 50 m - sen var vi först igen... det gick fort eller fortare hela vägen tillbaka, förbi alla gårdar och inga bilar eller hundmöten nu heller... Kan säga att det inte hjälpte med att hålla ner huvudet och dra ena tygeln bara... Hon skenade inte ända fram till korsningen, utan lade av en bit innan, men fick trava ända fram till korsningen och hon gick i fin form. Gjorde 2 volter åt vänster för att vänta in om Gardar skulle säga nåt men Fjollan ville inte nu heller, utan vände åt höger och hoppade över litet dike ut på en stor, upplöjd, halkig, lerig åker... Vi hade ju vägen på höger sida och åkern sluttade neråt åt vänster... längst ner på åkern fanns en liten plätt stubbåker innan det kom ett dike... Där kan jag säga att jag började bli lite skraj.... Fjollan höll sig på benen konstigt nog... Det hjälpte inte att släppa ena tygeln helt och dra med båda händerna i vänster... gick det inte fort så gick det ännu fortare... Jag hann se mig själv i en sjukhussäng med båda benen gipsade upphängda i någon ställning och armarna likaså och en vit turban på huvudet... Hann även tänka på hur jag skulle kunna komma av hästen så att den tidigare tanken om gipset inte skulle hända. Längst ner på åkern fanns ett ställe där traktorn kan åka från vägen in på åkern och Fjollan hann se den och kom precis över till vägen utan att behöva hoppa över diket... Hon saktade ner farten på vägen efter en liten bit och jag stannade och väntade in Gardar. Han sa vi skulle rida resten i paddocken så han körde ditåt och jag travade fint tillbaka resten av vägen. Man kan ju undra vad Gardar tänkte för sig själv när han körde bakom oss... hoppades nog bara att inget allvarligt skulle hända.
Väl i paddocken så gick det väl inte heller så jättebra, men där är det ju mina kunskaper som brister, för Fjollan kan nog mycket bättre när Gardar rider henne. Vi fick till några varv i tölt i alla fall och Petra fotograferade så det kommer väl in ett foto senare. När vi kom in i stallet igen droppade det svett från Fjollan... har aldrig sett henne så svettig någonsin (inte någon annan häst heller tror jag)... Något godis fick hon inte... Nästa lektion blir fredag morgon kl 9 i paddocken och det var ju bestämt redan innan vi red ut idag.
Sedan var vi kvar en liten stund och fick sedan se när Gardar och Susanne skulle sitta upp på en unghingst för första gången och det gick jättebra... han var cool. Det är alltid kul att se när någon tränar sin häst på något vis och jag har mycket kvar att lära.
Fortsättning följer...
