Jag hann vara på planen i mindre än 2 minuter när jag fick en armbåge (eller vad det var) rätt i pannan. Blödde som en gris på en gång och trodde hela pannan var "av" i mitten. Fick skjuts av en lagkompis (som inte spelade pga knäskada) till familjeläkarjouren i Sandviken.
Det var förståss mycket folk där så allt tog tid. Efter ca 3 timmar kom doktor Abdullah och syster Eva med nål och lim. Dom var överens om att det var för djupt för att bara limmas och för ojämna kanter (då skinnet sprack) för att sys ihop jämt och fint. Det blev en kompromiss - doktorn sydde ett stygn invändigt på muskeln och sedan limmade dom ihop det fint. Ärr kommer jag att få ändå tvärs över ögonbrynet, (som jag visst inte hade så mycket kvar av just nu). Doktorn ville dock att jag skulle till akuten i Gävle och röntga - så jag var hem o duscha av kroppen och käkade en varm macka. Håret ville jag inte blöta nu med risk att blöta limmet, så blodet som var kvar i håret får vara till i morgon.
I Gävle fick jag vänta bara 35 min i väntrummet - vilket var skönt då jag trott allt skulle ta mycket längre tid. En kvinnlig doktor undersökte såret, kollade lite reflexer, frågade lite frågor hur man mådde osv och man fick förklara hur man gjort sig illa. Hon och en till läkare rådgjorde sedan och tyckte att det inte var nödvändigt med denna röntgen då jag inte hade symtom för skallskada. Det är tydligen en röntgen med 1000 gånger starkare strålar än vanlig röntgen, det gör man helst inte om det inte är nödvändigt. Får jag symtom som illamående, kräkningar, huvudvärk och svimningar så måste jag tillbaka direkt.
Jag mår efter omständigheterna jättebra... det har inte ens gjort ont (än!), sydde utan bedövning och det var det enda som egentligen kändes något (ett stygn bara). Nu blir det ingen handboll närmsta veckan i alla fall och jobbet är jag hemma ifrån inatt åtminstone... får se sen om jag tillåts jobba utan hjälm?
Försökte på alla sätt o vis lägga in foton från mobilen till datorn men inget sätt jag gjort det på förut fungerade idag... men räddaren i nöden - Peter - fixade det... jag mms:ade bilden till honom, som han mailade från sin mobil till min mail... så här har ni den - som det såg ut innan det syddes när blodet kunde sippra iväg åt sidan...
Det var förståss mycket folk där så allt tog tid. Efter ca 3 timmar kom doktor Abdullah och syster Eva med nål och lim. Dom var överens om att det var för djupt för att bara limmas och för ojämna kanter (då skinnet sprack) för att sys ihop jämt och fint. Det blev en kompromiss - doktorn sydde ett stygn invändigt på muskeln och sedan limmade dom ihop det fint. Ärr kommer jag att få ändå tvärs över ögonbrynet, (som jag visst inte hade så mycket kvar av just nu). Doktorn ville dock att jag skulle till akuten i Gävle och röntga - så jag var hem o duscha av kroppen och käkade en varm macka. Håret ville jag inte blöta nu med risk att blöta limmet, så blodet som var kvar i håret får vara till i morgon.
I Gävle fick jag vänta bara 35 min i väntrummet - vilket var skönt då jag trott allt skulle ta mycket längre tid. En kvinnlig doktor undersökte såret, kollade lite reflexer, frågade lite frågor hur man mådde osv och man fick förklara hur man gjort sig illa. Hon och en till läkare rådgjorde sedan och tyckte att det inte var nödvändigt med denna röntgen då jag inte hade symtom för skallskada. Det är tydligen en röntgen med 1000 gånger starkare strålar än vanlig röntgen, det gör man helst inte om det inte är nödvändigt. Får jag symtom som illamående, kräkningar, huvudvärk och svimningar så måste jag tillbaka direkt.
Jag mår efter omständigheterna jättebra... det har inte ens gjort ont (än!), sydde utan bedövning och det var det enda som egentligen kändes något (ett stygn bara). Nu blir det ingen handboll närmsta veckan i alla fall och jobbet är jag hemma ifrån inatt åtminstone... får se sen om jag tillåts jobba utan hjälm?
Försökte på alla sätt o vis lägga in foton från mobilen till datorn men inget sätt jag gjort det på förut fungerade idag... men räddaren i nöden - Peter - fixade det... jag mms:ade bilden till honom, som han mailade från sin mobil till min mail... så här har ni den - som det såg ut innan det syddes när blodet kunde sippra iväg åt sidan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar