...hade vi som "husdjur" en sommar när vi var små. Det var förståss i Finland och dom fanns redan hos mina kusiner när vi kom dit. Om jag inte minns fel så hade dom tagit hand om dessa fåglar som på nåt vis inte hade någon mamma, så dom var tama. Dom gick efter oss, satt på axeln (och det finns ett foto hos mina föräldrar när skatan sitter på fasters huvud i krulliga håret), dom gnussade sin näbb mot näsan, följde med på bärplockning och åt blåbär direkt från händerna, dom förstod när man pratade med dom och svarade när hon pratade. Det är förståss min kusin Satu (i mitten på bilden) som har skickat den till mej som berättar om fåglarna. Hon bodde ju där och hade hand om dom. Satu berättar också att skatan en gång fick ett hål vid strupen eller halsen och höll på att dö, men dom sydde ihop det med fiskegarn och den blev bra. Kommer ihåg att vi fiskade små fiskar med hov (piikkikaloja på finska), som vi gav till fåglarna också. Dom åt till och med strömmingar hela som andra hade fiskat. Satu hjälpte dom att lära sig att flyga också. Vad blev det av dom sen tro? Jag kommer ihåg att en kråka följde med min farbror i båten till deras ö en bit ut i havet, men jag tror den flög iväg och orkade inte mera utan drunknade. Ett tag hade dom en ganska tam älg som brukade komma in på gården också. Ska se om jag kan hitta såna foton hos mina föräldrar att scanna in. Vi hade ju en egen liten djurkyrkogård i skogen bakom huset med egna begravningar av div olika djur. Fotot nedan tror jag Satus mamma tagit, Satu har då skickat den till mig. Längst till vänster sitter jag, ca 12-13 år gammal och har förmodligen varit ut och sprungit då jag har mina röda fina träningsoverallsbyxor på... träskor hade jag nog jämt fram tills jag var typ 18 år... (man kom inte in på krogen med dom på, men det är en annan historia). I mitten sitter Satu som är då ca 13-14 år och till höger hennes lillasyster Sari som är 7-8 år.
Idag har jag ridit Fjollan för första gången på över en vecka. Hon skötte sig bra hela tiden (40 min). Petra har ju fått rida henne i paddocken medans jag varit sjuk men det blir lite tråkigt att bara springa runt runt. Jag gav hästarna lunch-hö innan jag stack idag och jag sprider alltid ut småtussar av hö runt om kring. Nu lade jag en tuss på en stubbe som var övertäckt av snö. Såg när jag skulle åka att Hrimnir trava runt (på behörigt avstånd) och kollade mot stubben... kom på att det var nog därför både han och Fjollan travade runt en stund tidigare. Dom vet inte vad det är, bara att det inte brukar vara där. Det har jag testat förut med Fjollan... hängde upp lite hö i en buske så det fladdrade ca 1 m ovanför marken... hon galopperade runt fram och tillbaka men gick till sist fram och tittade. Man tycker att dom borde se att det är hö när dom ser allt annat smått ute efter vägen... eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar