Jo det gick ju över förväntan... Anna-Lena visade sig vara rena rama proffset och det tog 5 min högst (mindre på hemvägen). Hur gick det till då funderar väl många? När Fjollan stannade på rampen sa Anna-Lena att vi skulle gunga på henne åt sidorna för då måste hon ju flytta på fötterna... och dom flyttade hon framåt. Peter stod i transporten med långa repet och hinken med müsli - man kan ju tro att hon säkert var lite hungrig, hon fick då äta lite när hon kommit in i transporten. Vi kom ju dit rätt tidigt, så Fjollan fick gå i gästhagen 30 min innan jag gjorde henne iordning för ridning. Vi fick lite kaffe och provade nya kameran. Kattungen var ju så gullig som lade sig på Idas häst Indus - där tydligen båda kattungarna legat i natt och sovit. Klicka på fotot för en större bild.
Jag värmde upp henne i ridhuset och när Bjarke kom (något försenad) så satte vi igång direkt. Han konstaterade ganska fort att hon har vassa tandkanter - både på hur hon betedde sig och han kände i munnen också. Det blir till att ringa veterinären på ATG-kliniken och försöka få tid så snart som möjligt. Han visade hur jag skulle arbeta med händer och skänklar - hur och varför. Även han provade att rida henne för att se hur hon var... och det är ju lite skillnad mot för när jag rider... och jag tycker det är kul att se någon annan rida Fjollan. Bjarke tyckte hon var fin och var mjuk i gångarterna (eller hur han nu sa, mjuk i traven eller?, minns inte, blev bara glad). Det är ju jättebra att få hjälp, med vad och hur jag ska träna, för att både hon och jag ska utvecklas. Jag ser fram emot nästa gång han kommer dit och Fjollan har raspade tänder... då kan det börja hända saker...
När alla saker var ihopplockade och lastade i bilen så skulle vi då lasta Fjollan. Då var det Anna-Lena och Camilla som assisterade in henne... jag stod med mathinken, Peter med långa grimskaftet runt bommen. Det tog bara några minuter och hon fick käka lite igen när hon klivit in... Camilla (som var där och tittade på lektionerna) var också imponerad av hur fort det gick... jag var också impad, ska jag erkänna. Tack för hjälpen allihopa! Utan hjälp kom jag inte långt. Tack också till Lena som lånar ut ridhuset till detta ändamål, fixar instruktör och bjuder på kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar