Töfradís blundar...
Skógfjóla tittar ut...
Isafold kikar fram så gott hon kan också...
Här är när dom kom ut i Vida-hagen första gången... dom sprang lite först i snön och sen började alla att rulla runt, fölet var redan färdigrullad när detta kort togs...
Idag den 17 januari har Isafold från Ballsta Bro blivit 7 månader gammal. Hon har vuxit mycket och är kanske 100-110 cm hög över ryggen. Nu har vädret varit så bra så dom har kunnat vara ute för det mesta. Dom går i hagen på baksidan av stallet nu sen en dryg vecka. Från det stora vindskyddet är det en grind direkt in i stallet och lätt att ta in och ut dom, (fast Isafold har blivit duktig att gå i grimma på sista tiden). Hon har också blivit verkad för första gången och det gick jättebra, men då har jag lyft hennes fötter många gånger. När sen Fjollan skulle skos några dagar senare, så togs hon in i stallet själv. Isafold som är så himla förtjust i Fjollan, vill ju också följa med och står och hänger med benen över grinden. Så har hon sen gjort när man tar ut Fjollan, vilket inte är bra om hon på nåt sätt blir hängande där. Håkan fixade detta lätt genom att spika dit en skiva så hon inte kan hoppa upp där, fölet tror jag inte ens har försökt nu. Hon står bara o gnäggar efter Fjollan och tittar hela tiden när vi är på ridbanan bredvid. Lyckan återställd när Fjollan kommer ut i hagen igen.
Idag tog jag in alla i stallet och tog sen in fölet själv i ridladan. Hon går snällt med och vi går där nån minut innan vi går tillbaka. Sen tar jag Fjollan i grimman o barbacka... men det låter o skramlar från stallet så jag måste kolla om fölet har hoppat ur boxen (vilket hon inte hade). Tar med Fjollan ut istället och stänger dörrarna men tycker jag hör skrammel ändå, men båda stod kvar i boxen när vi kom tillbaka. Nästa gång får fölet stå kvar i boxen bredvid Fjollan o jag tar Töfradís till ridladan. Det är ju på tiden att börja vänja av henne att vara med mamma hela tiden, tutta och allt det där... tror att vara ifrån mamman är inga problem (hon är ju mest med Fjollan ändå) men att inte kunna tutta är nog svårare.
Har ju en dotter som blivit myndig nu. GRATTIS Petra som har fyllt 18 år och har varit på nån pub (krog eller nåt) i Åre i helgen och druckit öl. Vi ska fira henne när hon kommer hem nästa gång från Wången.
Idag den 17 januari har Isafold från Ballsta Bro blivit 7 månader gammal. Hon har vuxit mycket och är kanske 100-110 cm hög över ryggen. Nu har vädret varit så bra så dom har kunnat vara ute för det mesta. Dom går i hagen på baksidan av stallet nu sen en dryg vecka. Från det stora vindskyddet är det en grind direkt in i stallet och lätt att ta in och ut dom, (fast Isafold har blivit duktig att gå i grimma på sista tiden). Hon har också blivit verkad för första gången och det gick jättebra, men då har jag lyft hennes fötter många gånger. När sen Fjollan skulle skos några dagar senare, så togs hon in i stallet själv. Isafold som är så himla förtjust i Fjollan, vill ju också följa med och står och hänger med benen över grinden. Så har hon sen gjort när man tar ut Fjollan, vilket inte är bra om hon på nåt sätt blir hängande där. Håkan fixade detta lätt genom att spika dit en skiva så hon inte kan hoppa upp där, fölet tror jag inte ens har försökt nu. Hon står bara o gnäggar efter Fjollan och tittar hela tiden när vi är på ridbanan bredvid. Lyckan återställd när Fjollan kommer ut i hagen igen.
Idag tog jag in alla i stallet och tog sen in fölet själv i ridladan. Hon går snällt med och vi går där nån minut innan vi går tillbaka. Sen tar jag Fjollan i grimman o barbacka... men det låter o skramlar från stallet så jag måste kolla om fölet har hoppat ur boxen (vilket hon inte hade). Tar med Fjollan ut istället och stänger dörrarna men tycker jag hör skrammel ändå, men båda stod kvar i boxen när vi kom tillbaka. Nästa gång får fölet stå kvar i boxen bredvid Fjollan o jag tar Töfradís till ridladan. Det är ju på tiden att börja vänja av henne att vara med mamma hela tiden, tutta och allt det där... tror att vara ifrån mamman är inga problem (hon är ju mest med Fjollan ändå) men att inte kunna tutta är nog svårare.
Har ju en dotter som blivit myndig nu. GRATTIS Petra som har fyllt 18 år och har varit på nån pub (krog eller nåt) i Åre i helgen och druckit öl. Vi ska fira henne när hon kommer hem nästa gång från Wången.

Ja vädret har ju inte varit någon höjdare denna höst och vinter. På bilden ovan tagen den 7 dec så hade det snöat. Sen dess har det hunnit vara både snöfritt och snöstorm. Regnat har det också gjort då och då. Man tycker inte det är roligt när hästarna är blöta hela tiden. Det rinner av och är torrt under säger de med islänningar och visst är det så, på de stora madamerna! Men den lilla hinner inte torka trots att dom fått komma in i stallet en hel kväll o natt. Vindskyddet står där halmat och fint i hagen och skyddar åtminstone vattenkaren från skräp. 
h tog hand om hästar på sin skola i Wången.
I Vida ser det dock ut som en skön dag i april fast det är 30 dec på fotot nedan. Nu är det lite lite snö och minusgrader. Hoppas det håller sig så.
